Första etappen

Första etappen av vår sommarresa tog vi oss, via Skåne, till Berlin. Varken jag eller P hade varit där på många år, så det såg vi fram emot mycket!
Vi tog båten från Trelleborg till Sassnitz och körde sen därifrån. Vi kom fram en fredag eftermiddag, checkade in på hotellet och gav oss ut på stan för lite sightseeing och middag.
Huset bredvid hotellet såg nästan lite övergivet ut, blockerat för fönstren och vi undrade (lite naivt kanske) om det skulle rivas eller renoveras eller nåt. När vi kom lite närmre, såg vi den här skylten.
Jahaja, öppet mellan 23 och 10, det är annat än i trötta Svedala det.
Efter lite strosande på gatorna och tittande i butiker hittade vi vad som visade sig vara den bästa vietnamesiska restaurangen vi nånsin ätit på! Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att säga att det är den bästa restaurang jag nånsin ätit på. Punkt. Gaaaaaalet bra mat, och snabbt gick det! Vi beställde varsin förrätt och varsin huvudrätt och förutom "vanlig" dricka ett antal fruktsmoothies som inte var av denna värld! Jag drack bland annat en gjord på färsk mango och kokosmjölk. Halleluja säger jag bara.
När servitrisen plockade ut varmrättstallrikarna, som var välstädade ska tilläggas, frågade hon om vi ville titta på menyn igen. JA TACK - sa vi! När hon kom igen och skulle ta beställningen höll hon på att tappa hakan när vi beställde in nya förräter - och inte efterrätt som var det hon hade räknat med. Det var alltså så gott att vi började om.  Och nej, portionerna var inte små, men den här kvällen fick vi tänja på magsäcken.
Efter restaurangbesöket hade det både hunnit bli sent och vi orkade inte ta oss nånstans med våra fulla magar, så vi promenerade tillbaka till hotellet. Och förbi nattklubben som nu var i full gång.
Dagen efter hade vi bestämt att ägna oss åt den hemska historia, som staden bär på. När vi gick ut från hotellet tog vi vägen förbi nattklubben - som fortfarande hade öppet - snacka om att känna sig som två pensionärer...
Historien i Berlin med muren och alla splittrade famlijer och relationer griper verkligen tag i en. Vi bestämde oss för att leta upp sträcken där muren gick. Genom hela stan har de markerat hur muren gick, t.ex. så här.
Vi gick även förbi en plats där de sparat delar av muren.
Överallt finns påminnelser och det fruktansvärda och overkliga som denna stad varit med om, och det är väldigt svårt att inte bli berörd.
Vi besökte även ett museum om muren och även om det var dåligt organiserat blir man alldeles matt av att läsa och se bilder fråm hemskheterna.
Muséet låg precis vid Checkpoint Charlie, den mest kända gränsövergången. Det var här ett av de mer kända flyktförsöket tog plats. Peter Fechter, som tillsammans med sin vän Helmut Kulbeik, försökte sig på att klättra över muren här, men blev skjuten och fick ligga kvar och förblöda, inför ögonen på civila, amerikanska soldater och östtyska gränsvakter. Helmut klarade sig oskadd över.
Man kan inte låta bli att bli väldigt berörd när man är här och på många ställen gick vi bara tysta bredvid varandra och försökte smälta allt det vi läste och såg runt omkring oss.
Idag är det mycket turister och numera står två "soldater" framför vakthuset, som man kan bli fotograferad tillsammans med. Inte nog med att det är hemskt att dra nytta av den hemska historien, än värre blir det när man märker att de flesta turister är mer intresserade av att bli fotograferad med falska amerikanska soldater, än av anledningen till att de står där.
Efter museibesöket bestämde vi oss för att sätta oss och ta en kaffe, hittade ett Starbucks (halleluja moment igen!) och slog oss ner på uteserveringen. Då kom den här cyklandes förbi.
Det är en cyklande ölbar. Två personar jobbar på den, en styr (vilket är anledningen till att de inte blir anhållna för rattfylleri) och en serverar öl. Resten trampar alltså där de sitter. Så här åker de runt i stan, vi såg dem flera gånger och ju senare på dagen det blev, desto mer sjöng och skojade de. Väldigt roligt faktiskt!
Eftermiddagen spenderade vi med att besöka de obligatoriska sevärdheterna.
Brandenburger Tor.
Alexanderplatz och tv-tornet.
Genom hela stan går de här konstiga och färgglada ledningarna. Nån som vet vad det är?
Efter en hel dag av historia och sightseeing och mycket promenader var det såklart dags för en öl. Jag tog plats på uteserveringen och P gick in för att beställa. När han kom ut med drickat höll jag på att skratta ihjäl mig. P pratar hjälplig tyska, men tydligen inte så bra som han trodde. Jag ville ha en vanlig tysk öl och det gick bra, men när han trodde att han beställt en weissbier till sig själv, fick han istället - det här.
Det finns tydligen en "tjejdricka" som är en weissbier med nånslags saftliknande sockerbomb, färgad antingen i grönt eller rosa (tur att han iaf fick den gröna) som många tjejer i Berlin dricker. Den råkade han beställa till sig själv. När tjejen i baren kom ut med lite servetter sa hon, - oh, it was for you??? Och sen hade hon väldigt svårt att hålla sig för skratt!
Men men, har man beställt så har man, sa Peter, och drack upp!
Dagen efter var det dags för avfärd, vidare mot vårt efterlängatde Italien! För att slippa köra hela vägen hade vi bokat plats på Autozug, dvs det tyska biltåget som går på flera sträckor i Europa, däribland Berlin Alessandria. Så på söndagen körde vi ombord bilen och intog vår hytt.
Mot Italien!
 

Kommentarer :

1:a kommentar, skriven , av Mamma:

Åh, så roligt att höra och se bilder från er resa!
Ser fram emot fortsättningen...
Kram/M

2:a kommentar, skriven , av Jessica! Broby:

Ser spännande ut! Fortsättningen hoppas ja kommer snart! Kram

Kommentera inlägget här :