Hurra för ärligheten
Idag när jag tankade bilen pratade jag i telefon samtidigt och lyckades då med konststycket att lägga ifrån mig plånboken på bensinpumpen och åka därifrån... Upptäcker detta ca en halvtimme senare och åker tillbaka med andan i halsen för att upptäcka att den (inte så förvånande) var borta.
Suck och stön. Upp med telefonen. Ringde Nordea, SEB och polisen och spärrade allt. Just korten är ju inte så surt att bli av med, men själva plånboken, min underbara Marc Jacobs plånbok som jag unnade mig när vi var i Seoul 2010 (och som dessutom inte finns att köpa längre) är ju himla trist att bli av med!
Jag hade visserligen inte mer än ca 20 spänn i den, men desto tråkigare var det ju att bli av med alla utläggsskvitton för hela januari, som jag hade i sedelfacket. De har ju inte direkt en tjuv nån nytta av iaf...
Men hör och häpna! En dam vid namn Anita ringde nyss till P, hur i jösse namn hon nu hittat hans telefonnummer före mitt men det kan ju kvitta, och sa att hon hade min plånbok!!! Så klockan 22 ikväll ska vi möta henne och få tillbaka den! Helt fantastiskt!
Nu känns det ju lite surt att jag redan hunnit spärra alla kort, men hellre det än att nån skulle handlat upp en massa för mina pengar!
Nej, idag utropar jag ett rungande HURRA!! för ärligheten! Tänk om det fanns fler Anitor här i världen!
Ja mer ärlighet till folket! såååå glad för din skull! puss vännen